onsdag 28 december 2016

Ad inferos


Vilket dödens år detta varit. Tack och lov har jag inte förlorat någon närstående. Däremot har min älskade gjort det, och det har såklart påverkat mig med.


Och alla dessa kändisar. Nu senast George Michael och Carrie Fisher. Hur kommer världen att se ut utan dem? De lämnar ett stort tomrum och deras bortgång berör så många människor. Ändå är de odödliga, de lämnar något efter sig och lever kvar i musik och film. En annan skulle ju kunna trilla av pinn i princip obemärkt och minnet av mig skulle suddas ut som om jag aldrig någonsin funnits.


Det är skrämmande att livet är så flyktigt. Jag påminner mig själv så ofta om att jag ska leva i nuet och göra det bästa möjliga av livet här och nu. Men jag glömmer, om och om igen. Jag drunknar i ältarträsket och längtar efter framtiden så att hjärtat värker. Jag vill att dagarna ska gå, samtidigt som jag vill stoppa tiden, stanna kvar i de sällsynta ljuva ögonblicken. Jag vet ju att man ska leva som om varje dag är den sista, varför är jag då så dålig på att tillåta mig själv att vara lycklig  nu? Eftersom mitt liv inte spelar så stor roll för någon annan än mig själv så är det faktiskt ingen katastrof om jag misslyckas med något, bara jag gör det jag själv vill. Om 100 år kommer ingen att bry sig!


Jag får fortsätta att påminna mig, förhoppningsvis kommer det en dag när jag är fullt och helt närvarande och lycklig över att vara just precis där jag är. Kanske kommer den redan idag.





















onsdag 21 december 2016

Dura necessitas


Den där tystnaden som återigen har uppstått här beror på att jag är fullt upptagen med att leva. Jag har sakta men säkert börjat må bättre, och har tagit mig an nya utmaningar i form av ett nytt jobb. Det känns spännande, roligt och skitläskigt på samma gång.


Det finns mycket som skaver och gör ont nu. Julen närmar sig med stormsteg, och det är alltid en jobbig tid. Till en början såg det ut som om jag skulle få spendera den i ensamhet, men nu åker jag ändå ner till Uppsala. Där jag allra helst vill vara är jag inte välkommen, och den sorgen är stor.


Jag har hunnit med julmarknad på Jamtli, en födelsedag och lite enkelt firande med fina vänner.
Någon riktig julkänsla infinner sig inte, men jag har sannerligen försökt. Så många drömmar ryms i mitt hjärta, men vägen är svår och snårig. Kanske, kanske, kanske blir nästa år det som är avgörande.






onsdag 28 september 2016

Fides, spes, caritas, maior autem horum est caritas

Bättre sent än aldrig.. Hann ju också med ett ljuvligt bröllop i somras, mellan dessa två fina, Pether och Elin.



Så här såg jag ut under själva vigseln, i en fantastisk 50-tals klänning som jag bara älskar.

 
Temat för bröllopet var Steampunk, vilket blev extra tydligt under kvällen. Vi reste till festen på bästa vis, i limousine.

torsdag 11 augusti 2016

Nil satis, nisi optimum

Det blåser iskalla höstvindar ute, och jag är allt annat än redo. Den här sommaren alltså, den har verkligen varit alldeles för kort, men jisses vad mycket fint jag faktiskt hunnit med. Hade jag inte plågats av ångest och väldiga magproblem, så hade den kanske varit ännu bättre. Just nu längtar jag mest av allt tillbaks till Gotland, där vi spenderade några ljuvliga dagar i slutet av juli. Vi badade i havet, åkte till Fårö, strosade längs Visbys gator, besökte Lummelundagrottan och massor av loppisar. Så mycket gudagod mat och vackra vyer att det nästan gjorde ont. Det var mitt första, men definitivt inte sista besök på denna underbara ö.

 Vi kikar lite vettja!



                                  Vandrarhemmet där vi bodde, med tillhörande restaurang (det gula huset).

 
 
Fårö och Kutens Bensin











 




 
 
 
 
 
 

onsdag 6 juli 2016

Optimum medicamentum quies est

Tänka sig, på något vis så rullar livet på trots att jag inte har något jobb att gå till om dagarna. Dessvärre får jag inte så mycket vettigt gjort som jag ju borde nu när jag har all tid i världen. Det går så fort att tappa alla rutiner och plötsligt har jag legat i soffan och lyssnat på Creepypodden och läst bloggar i en hel dag. Jag börjar bli rastlöst nu och vill verkligen ha något att göra. Ska jag våga starta eget, eller börja plugga? Ska jag fortsätta jobbsökandet och hoppas att jag hittar rätt? Jag hatar verkligen att ta beslut som känns livsavgörande, i alla fall när ingen håller mig i handen och lovar att det blir bra. Vill ju verkligen inte befinna mig här, där jag är just nu. Det var sannerligen inte så här livet skulle bli. Just nu har jag så ont i magen att något annat än soffläge är nästan omöjligt, stressar jag upp mig så straffar det sig...



Sedan senast har jag hunnit med en hel del pyssel, ett par biobesök, bowling, några fikor med fina vänner och såklart midsommarfirande. Just midsommarafton blev väldigt lugn och inte alls sådär drömmig som jag hoppats, men det hade sina skäl.



                          Slipade och oljade en gammal dörr, som nu tjänar som sänggavel

 
 
 
Gjorde egen giftfri bodybalm och deodorant

 
 
 
Midsommar, med nygjord krans
 
 
 
                                                    Midsommar, senare på kvällen

 
 
Även Boston fick en krans såklart
 
 
Vacker utsikt när man fikar vid Hara Ångbåtsbrygga
 
 


 

tisdag 7 juni 2016

Gratior est solito post maxima nubila Phoebus, post inimicitias clarior est amor

Jag har inte varit arbetslös i ens en vecka ännu, men ändå hunnit njuta massor av denna ofrivilliga ledighet. Tog semester de två sista dagarna och åkte ner till Uppsala/Stockholm. Det är så mysigt att åka bil genom sommarsverige och lyssna på ljudbok, samt göra loppisstopp. Vi var även på Vintagemarknad på Venngarn Slott och såg Hollywood Vampires (Johnny Depp (!), Alice Cooper och Joe Perry) spela på Gröna Lund. Träffade såklart även mina systrar som bor i Uppsala.

Dessutom har jag hunnit picknicka i solen, åka på roadtrip med min fina vän Karin (som slutade med att kylarslangen exploderade), dricka öl på uteservering, festa med tjejerna, fira en underbar väns 30-årsdag,fiska och bara ha det gött. Sökt jobb har jag också gjort, för det är ju det jag egentligen ska ägna all min tid åt. Känns dessvärre som en svår årstid att få jobb under, jag tror att det blir lättare till hösten.

Som vanligt har jag haft så fullt upp med att leva att knappt några bilder blivit tagna, och jag har ju dessutom bara en mobilkamera i nuläget. Nåväl, några kan jag ju bjuda på.

Provade och köpte en fantastisk klänning på Vintagemarknaden.

Johnny Depp, världens snyggaste man!

<3

Den här lillkillen fyllde 5 år här om dagen.

Jag hade som uppdrag att ta mycket selfies när vi var på kalas, jag som i princip aldrig gör det annars kände mig rysligt obekväm.

Så här kan det se ut när kylarslangen exploderat...

tisdag 8 mars 2016

Ad augusta per angusta



Förra veckan blev inte alls som jag tänkt mig. Den började med skottdagen, en hel dag extra. Jag var taggad och glad denna dag och funderade på vad jag skulle göra för att verkligen nyttja den till fullo. Föga anade jag att den skulle bli en av de värsta dagarna på länge.

Jag fick ett tråkigt besked som kommer att förändra hela min tillvaro. Jag kommer inte att kunna få den framtid jag drömt om och som jag trodde inte var allt för avlägsen.Jag kände verkligen hopp och trodde att jag hade mitt på det torra, men det straffade sig. Om det är något jag med säkerhet lärt mig av livet så är det att det inte lönar sig att känna sig säker och trygg, för det är då det går mest åt skogen. Det är ju jättetråkigt att jag behöver känna så, men jag har ännu inte upplevt något annat. När jag är beredd på det värsta händer det däremot ofta att jag blir positivt överraskad.

Veckan slutade i alla fall betydligt bättre, med Vintagefestival och besök hos mina fina systrar i Uppsala. Jag fyndade en del och njöt i fulla drag av atmosfären. Så här såg jag ut, var dock inte så tjurig som det ser ut på bilden ;)